Den där jennie..

Jag saknar Tiden då jag, malin och linn var med varandra varje dag och såg miljontals med filmer, snackade skit och gjorde allmänt dryga saker. Jag saknar att kunna berätta allt för dom och få höra deras hemligheter. Jag saknar allt vi gjorde. Jag saknar att vi var bästa vänner. Jag är sjukt ledsen över att de bara verkar vara jag som hela tiden mår dåligt över att vi nästan aldrig träffas. Att det går flera veckor / månader mellan gångerna. Jag vet att folk jobbar och går skola men man kan om man vill. Allt går om bara viljan finns. Det går inte en dag utan att jag saknar malin och Linn. Varje dag skriver jag sms som jag aldrig skickar iväg till dom. sms som antingen beskriver hur mycket jag saknar dom eller där jag vill hitta på saker. Men jag skickar dom nästan aldrig för jag vill inte verka jobbig. Vill inte vra den som tjatar eller hela tiden ligger på. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra längre. Ska jag bara ge upp allt och gå ifrån med ett stort hål i bröstet eller fortsätta kämpa tills inget finns kvar att kämpa  för ?
Jag önskar bara att ni kände likadant som mig , att ni också saknade oss lika mycket. Men de kanske är mig det är fel på. Det kanske bara är jag som inte har förmågan att gå vidare i livet. Jag som inte kan inse när det är över. När man måste gå vidare fast de känns tufft. Jag vill inte gå vidare.
Jag vill att allt ska bli som förr igen.